Njuren

För att göra min blog till något mer än bara ett sätt att visa min förträfflighet, har jag satt ut för att råda och beskriva njursjuka och deras situation. En ambition som gör sidan åtminstone en aning mindre självgod. Att dessa berättelser sedan beskiver en verklighet som man inte hittar i de pedagogiska bilderna på kortisonet Bertils väg genom blodet som man får på sjukhuset, är förstås lite för att visa hur vanlig och cool jag är (läs poser).

Dagens lektion handlar om löften. Ni förstår, när man ligger på rygg på sjukhuset med slangar ut alla kroppsdelar lovar man nämligen sig själv att fixa saker och ting i sitt liv. Att lyssna bättre, röka mindre, plugga hårdare, börja träna, be om ursäkt om man sagt olämpliga saker till Jonas flickvän och så vidare. Sånt som vanliga dödliga gör på nyår, fast värre. Kanske blir man till och med religiös om man har svag självkänsla. Hur som helst får man åtminstone börja om på ett sätt. Man får samma sak som Scrooge i den klassiska filmen, en ny chans.

Nu sitter den där, njuren, nu ska alla de löften man gett sig själv infrias. Först måste man förstås vänta nån månad innan man kan infria allt, doktorns order. Underbara månader där man bara ska vila och undvika sittupps. Vad frisk du ser ut, säger folk, och man hinner förskjuta gud både två och tre gånger. Ta inte allt så bokstavligt, jag ska, förlät du Petrus så är jag nog på det torra, och hade filmen bara fortsatt hade ni säkert sett Scrooge ramla tillbaka i sina gamla fåror till slut. Så, blir man en bättre människa?

Fråga Jonas flickvän