Njuren

Klockan är halv tre och jag kan inte sova.

Jag ligger och tittar på den lilla bullen på magen där läkarna satt in den nya njuren. Man sätter den inte på samma ställe som naturen, jesus eller nån bestämde. Det är för långt in, för krångligt, så man sätter den liksom bara längst ut. Det ser konstigt ut. Inte nog med att njuren bildar denna lilla på knöl magen, dessutom finns det ärr och en ojämn solbränd från förra vårens Rhodosbesök. Liknar på nått på CSI, förutom att det kanske hade hjälpt mig att sova åtminstone.

Kvart i tre. Jäklar borde gå tillbaka till sängen.

Försöker minska på den där bullen nu, och träningsverken gör att varje rörelse och sidbyte i sängen gör ont, men ska man vara fin så. Det känns nästan som efter operationen, fastän det goda samvetet dämpar denna smärta en aning. Blir nog en vilodag imorgon och som tur är så har jag lärt mig hur man kliver ur sängen utan att använda magmusklerna så mycket. Det är inte bara dåligt med operationer.

Tre. Sista rycket.

Det ska sägas att det inte bara är magen jag vill fixa med träning. Lathet och kortison har i flera år hindrat mina beniga armar att nå sin fulla potential, och det enda som växt på bröst och möjligtvis axlar är annalkande gubbmatta. Olika biverkningar har prövat min kropp och man kan lätt tro att allt är hemskt och enbart negativt, men då vet man inte att viss bitterhet är bra. Motsatsen till bitterhet är som bekant naivitet. Det är klart, det kanske hade varit lättare att sova då.

Kvart över tre. Postar nu.

Ska bara försöka lista några fördelar jag ser med njurfel. Mitt sista inlägg var så deprimerande.
– Har flyttlådor i massor från dialysen jag genomgått
– Får bra kontakt med mina donatorer (föräldrar)
– Har alltid en bra ursäkt vid behov
– Kunde ju ha varit levern