Njuren

Var på CSN idag. Dom ville att jag skulle betala tillbaka de tvåhundratusenkronor jag lånat. Lite i taget naturligtvis, men ändå. Skyllde på njuren förstås. På väg tillbaka vet du, lång väg, slitsamt, viloperiod. Tanten i kassan tittade ointresserat på mig och undrade varför jag berättade det här för henne. Precis som att hon hade något annat för sig än att ignorera den ständigt ringande telefonen. Förmodligen med en lång kö av ångestfyllda studenter på andra sidan som bara längtar efter att berätta om varför CSN är orättvisa satansdyrkare.

Vad tjänar du i månaden, sa tanten utan att blinka. Det är det enda vi bryr oss om. Inte mycket sa jag skamset och drog långsamt tillbaka den sjukskrivningslapp jag lagt framför henne. Den påminde på något sätt om den där lappen man skulle ta med sig hemifrån om man inte ville vara med på gympan i mellanstadiet, fast nu ifylld av en legetimerad doktor. Fyll i den här blanketten bara, fortsatte tanten medan hon tittade över min axel, NÄSTA!

Kände mig konfunderad när jag gick därifrån. Sa hon just att hon sket i att jag fått en ny njure? Så uppfriskade, det borde kanske fler göra tänkte jag insiktsfullt. Sen kom jag på att min bloggide skulle falla med det resonemanget, och gick snabbt tillbaka till det naturliga tillståndet, det då CSN står i lågor i mina drömmar och slog på min Mp3-spelare för att glömma allt för en stund. Min njure, min dry spell eller det faktum att de skulder jag just undvikit att börja betala förmodligen kommer att jaga mig genom resten av mitt liv, och nynnade istället bara med i texten.

Dear landlord
Please don't put a price on my soul
My burden is heavy
My dreams are beyond control