Min bilder
Namn:
Plats: Gefle, Gefleburgh, Sweden

fredag, maj 12, 2006

Njuren

Sapere aude

"Ja, jag kommer ihåg henne. Det var precis när jag kommit tillbaka från min njurtransplantation som jag träffade henne. Jo, visst har jag fortfarande kontakt med henne, det har gått ganska bra för henne, men å andra sidan visste jag det redan då vi träffades för första gången. Nä, inte som för mig förstås, men ganska bra."

Innan en njurtransplantation får man hem en bok att läsa. Livet med en ny njure – patienthandbok (länk till PDF), heter den jag fått. I den får man lära sig hur länge man vanligtvis måste vänta på en njure, hur den första tiden efter operationen kommer att vara och var man ska vända sig om man har problem. Tänk om det fanns en sådan bok om livet.

"Du har rätt. Ha ha. Jag hade väl kanske inte samma självförtroende då som nu, och visst gjorde jag väl bort mig då och då, men det är väl det studentlivet går ut på. Jag kommer särskilt ihåg en kväll då jag sade till henne att en vän till mig var som mig, fast bättre. Ja, jag håller med. Tokigt."

Boken kunde handla om vad som händer efter första blicken, hur man kommer att agera och påverkas. Hur länga man ska vänta med att messa om man tycker om någon eller var man ska vända sig för hjälp om man ständigt trampar i klaveret. Den boken skulle jag köpa.

"Nä, jag är inte en sådan person som sitter och berättar allt så här i tv. Men jag säger så här, man lär sig av sina misstag heter det och om det stämmer kommer jag att bli väldigt klok. Och när jag ser tillbaka på mitt liv så är trots allt detta en av mina favoritperioder. Ja, det skulle jag definitivt säga."

I min patiensbok står allt. En trygghet för dig som genomgått en operation så stor som min. Råd om vardagliga ting som hur man bör tänka kring alkohol, samliv och hygien, vilket förstås är bra. Men utanför sin njurkontext helt användningslösa. Vänta, ett mess…var är telefonen…

Jag tar det!

1 Comments:

Anonymous Anonym said...

Jag spelade ett helt Zelda enligt en walkthrough en gång, men inte var jag särskilt stolt över mig själv när jag klarade det. Typ "jaha?". Jag tror man ska sträva efter att inte tänka så i livets slutskede, utan istället ha i åtanke alla de tvådimensionella små fiender man dräpt på eget initiativ.

09:37  

Skicka en kommentar

<< Home