Hjärnan

Jag missade stora delar av min skolgång detta år. Dialys, transplantation, lathet, och nu till slut för att det verkar som att det finns annat, mer meningsfullt, att sysselsätta sig med. Tänker på en dikt av Bob Hansson där han ringer till jobbet och säger att han inte kommer till in idag, han känner sig allt för frisk, men han kommer in igen när han känner sig sämre. Man kan ju liksom passa på att leva igen, tänker jag. Äta chips, dricka folkisar, mjukhångla eller lägga sig ner över
skrivbordet och be chefen massera ens innanlår. Ja, det sista var visserligen Bob igen men ni förstår säkert. Jag menar det är sommar nu, min njure fungerar perfekt och framför mig på skärmen blinkar en påbörjad uppsats jag borde jobba på. Var det här anledningen liksom och jag vill ringa upp framgången säga, nu har jag inte tid med dig längre. Men jag fortsätter skriva.

Jag har i alla fall hälsan.