Hjärnan

Idag fick jag reda på att mina två av mina vänner förlovat sig. Och jag grät lite inombords. Inte för att jag är ensam. Inte heller för att jag missunnar dem eller tycker att de skyndat sig in i något, de har varit tillsammans i åratal nu. De var bara att de var typ de sista av mina vilda barndomsvänner som förlovat eller gift sig.

Varje gång jag nu kommer hem får jag höra om hur hemskt det har blivit nu för tiden, hur tokigt det var när man orkade vara uppe om kvällarna och så hemskt dyrt det blivit med tvättmedel med blekningsgrejer i.

De är som dem i serien vänner. Till en början kräktes Markus, Johanna skrek, Erika grät och Jocke var nyktrast fast han druckit en sjua. (ja jag vet, jag var en bonde) Nu är de tillsammans och serien handlar om försvunna barn och tok tokiga giftapar- förväxlingar. Jag vill kräkas.

Jag är Joey. (vill kräkas igen) Med en egen, aningen mindre intressant spinn off. Denna handlar om min njure, och mina personliga neuroser, hur jag tänker för mycket och min svårighet att inte förstöra de chanser jag har till ett givande förhållande. Nä, jag kanske missunnar dem ändå, och den über-patetiska jämförelsen med Joey stämmer verkligen inte. Damn it

Njuren

Det är sex månader sedan jag fick min nya njure. För dig som inte vet något om transplantationer så är det en speciell tid i en ny njures liv. Efter sex månader tar man till exempel bort många av de mediciner man tagit sedan operationen. Jag minskade kortisonet, tog bort mina nexium som var mot magkatarr och eusaprim mot en hel massa bakterier som bland annat lunginflammation. Biverkningar, extremt viktiga tider är plötsligt inte lika centala i mitt liv. Sen har jag förstås haft tur att min njure fungerat så bra som den gjort. Hittills.

Det är sex månader sedan jag fick min nya njure. För dig som inte vet något om transplantationer så är det en speciell tid i en njurpatients liv. Efter sex månader har man till slut fattat att man inte längre behöver gå på dialys jämnt. Förstå att man inte måste tänka på sin njure varje sekund. Jag ökade mina klubbesök, förbättrade mitt sargade självförtroende en aning, och lyfte blicken från min förändrande kropp. Ärr, pålagda kilon och blekhet känns inte lika oöverkomligt längre. Sen har jag förstås haft tur att som träffat nån som det funkar så bra med. Hittills.

Hjärnan

Tänkte på en sak…

Mary J Blige sjöng bäst när hon blev slagen, nu gör hon U2-covers.
Bob Dylan var hjärtligast innan han funnit Jesus.
Grabbarna i NWA var politiska innan de hade pengar, nu har de varsitt klädmärke och säger nej till nerladdning.
John Lennon högproducerande innan han fann kärleken.

Så räkna inte med några storverk på ett tag.

Njuren

Din mamma

Det kan vara komplicerat att få en njure från någon man känner väl. Ibland när jag ligger i min soffa och kliar mig slår det mig att kanske borde jag göra mer här i livet. Ni vet, lära mig ett språk, upptäcka nått eller åtminstone skaffa mig ett sånt där fadderbarn som dom lottar ut på tv4. För 5 spänn kan de käka en vecka eller nått.
Det är som i katastroffilmen Saving Privat Ryan med Tom Hanks (katastrof för att den är genomusel, inte för att jag försöker med nån slags genreindelning). Hur som helst, när han räddat Ryan, och sen blivit skadad säger han.

"James, earn this... earn it."

Sen hängde jag inte riktigt med om Ryan gjorde det eller inte, men det är inte riktigt poängen. Om du har dåligt samvete för att du inte gör något vettigt med ditt liv eller för att du bara ringer tiggarsamtal hem till din välmenande men klängiga mamma, eller din buttre far som du desperat försöker hitta ett vuxet sätt att prata med utan det blir om vädret, ja så är det kan det bli om möjligt ännu mer ångestfyllt när man gör dessa samtal efter en organdonation. Och att ignorera dessa människor kan bli ack så mycket svårare.

Men, för det finns ett sånt, en nära släkting är ändå det minst dåliga. En mor ska man lugna genom att ljuga och att allt är under kontroll. En far måste man sucka med och muttra att man tror att det kan bli regn i helgen. Och detta vare sig man fått en njure eller inte. Tänk på att det kunde varit nån dryg jävla kusin eller nått då kanske du verkligen känt dig tvungen att ringa, äta Gi mat eller läsa en teknisk utbildning. Du kan ändå aldrig betala tillbaka det dina föräldrar gjort för dig (läs om arvsynd) och de kommer att slita på, vilket liv du än får. Hur drygt det än må vara för alla inblandade.

Njuren

Sapere aude

"Ja, jag kommer ihåg henne. Det var precis när jag kommit tillbaka från min njurtransplantation som jag träffade henne. Jo, visst har jag fortfarande kontakt med henne, det har gått ganska bra för henne, men å andra sidan visste jag det redan då vi träffades för första gången. Nä, inte som för mig förstås, men ganska bra."

Innan en njurtransplantation får man hem en bok att läsa. Livet med en ny njure – patienthandbok (länk till PDF), heter den jag fått. I den får man lära sig hur länge man vanligtvis måste vänta på en njure, hur den första tiden efter operationen kommer att vara och var man ska vända sig om man har problem. Tänk om det fanns en sådan bok om livet.

"Du har rätt. Ha ha. Jag hade väl kanske inte samma självförtroende då som nu, och visst gjorde jag väl bort mig då och då, men det är väl det studentlivet går ut på. Jag kommer särskilt ihåg en kväll då jag sade till henne att en vän till mig var som mig, fast bättre. Ja, jag håller med. Tokigt."

Boken kunde handla om vad som händer efter första blicken, hur man kommer att agera och påverkas. Hur länga man ska vänta med att messa om man tycker om någon eller var man ska vända sig för hjälp om man ständigt trampar i klaveret. Den boken skulle jag köpa.

"Nä, jag är inte en sådan person som sitter och berättar allt så här i tv. Men jag säger så här, man lär sig av sina misstag heter det och om det stämmer kommer jag att bli väldigt klok. Och när jag ser tillbaka på mitt liv så är trots allt detta en av mina favoritperioder. Ja, det skulle jag definitivt säga."

I min patiensbok står allt. En trygghet för dig som genomgått en operation så stor som min. Råd om vardagliga ting som hur man bör tänka kring alkohol, samliv och hygien, vilket förstås är bra. Men utanför sin njurkontext helt användningslösa. Vänta, ett mess…var är telefonen…

Jag tar det!

Hjärnan

Viewer discretion is advised

I stereon
In my life there’s been heartache and pain
I don’t know if I can face it again
Can’t stop now, I’ve travelled so far
To change this lonely life

Jag vet inte vad som händer, men något händer. Jag kan inte tänka på min fåniga uppsats eller min kladdiga njure och plötsligt är all musik bra. Till och med den dåliga.

I stereon
So If you're feelin' lonely.. don't
You're the only one I'd ever want
I only wanna make it good
So if I love ya a little more than I should

Har knappt lust att nämna min njure, men jag vill ju inte gå ifrån mitt koncept här på bloggen så dagens råd får väl bli...
Att inte låta dina njurproblem styra dina val eller ditt liv. Om du tar dina mediciner och inte knarkar så är det inte värst mycket du kan göra egentligen. Det är din kropps problem nu. Skit i den. Tänk på det här i stället.

I stereon
I don't think I know you,
don't think I ever will.
Am I in love with you,
Well I don't know still.

Jag ber om ursäkt.

Hjärnan

Noli me tangere

32. Uthärda trötthet
Alltför många människor föreställer sig en dyster utmattning, en nedslående ödesbestämdhet som tyger och överväldigar.

Det är nu sex månader sedan min operation och idag träffade jag en Uppsaladoktor för ett samtal. 23 kilo, 5 Uppsalabesök, 3 biopsier men fortfarande okysst är resultatet. Doktorn sa åt mig att sluta träna någon vecka, de extra kilona kan göra sitt till kreatininvärdet. Man vet inte. Man chansar.

78. Säga till en okänd kvinna att hon är vacker
Du svämmar över av tacksamhet för att hon för en kort stund korsar din väg. Du har god lust att tacka henne för att hon finns till, att säga till henne att hon är vacker och att denna skönhet fröjdar hjärtat.

Det är nu sex månader sedan min operation och idag träffade jag en kvinna för ett samtal. 10 timmar, 3 koppar kaffe och 1 taffligt försök men fortfarande okysst är resultatet. Hon sa till mig att vi hörs lite senare, den vänliga pussen kan göra sitt till fortsättningen. Man vet inte. Man chansar.

101. Ge sig ut på spaning efter den minsta smekningen
Ju svagare smekningen är, desto starkare är den nämligen. Ju obetydligare, desto mer utsökt. På villkor att den nätt och jämnt skymtar fram, på gränsen att upphävas, på lika stort avstånd från varat som från intet.

Det är nu sex månader sedan min operation. Jag är flera kilo tyngre, biopserad en hel del, har druckit många koppar kaffe, pratat i timmar och gjort taffliga försök men fortfarande okysst är resultatet. Och fortfarande lite pretto. Men var god rör.