Kuken

Kvinnor är orena varelser sa min samordnare och log, men jag ska inte börja där än.
När man äter immunosuppressivamediciner försvagas kroppens skydd mot sjukdomar och infektioner. Man äter dessa efter att man som i mitt fall fått en njure för att kroppen inte ska upptäcka det nya organet man opererat in och stöta bort det. Du som följt inläggen ett tag känner säkert igen detta då biverkningarna av dessa medel verkar vara ett av mina favoritämnen att raljera över. Det finns nämligen rent praktiska saker man kan göra för att vara på den säkra sidan. Man ska försöka att undvika bakteriehärdar som till exempel julhandeln, brynäs hemmamatcher och folk med småbarn, inte nått som smärtar direkt, snarare tvärtom. Men, för det finns ett sånt.
Kvinnor är orena varelser sa min samordnare och log. Män också fortsatte han.

Njuren

Var på CSN idag. Dom ville att jag skulle betala tillbaka de tvåhundratusenkronor jag lånat. Lite i taget naturligtvis, men ändå. Skyllde på njuren förstås. På väg tillbaka vet du, lång väg, slitsamt, viloperiod. Tanten i kassan tittade ointresserat på mig och undrade varför jag berättade det här för henne. Precis som att hon hade något annat för sig än att ignorera den ständigt ringande telefonen. Förmodligen med en lång kö av ångestfyllda studenter på andra sidan som bara längtar efter att berätta om varför CSN är orättvisa satansdyrkare.

Vad tjänar du i månaden, sa tanten utan att blinka. Det är det enda vi bryr oss om. Inte mycket sa jag skamset och drog långsamt tillbaka den sjukskrivningslapp jag lagt framför henne. Den påminde på något sätt om den där lappen man skulle ta med sig hemifrån om man inte ville vara med på gympan i mellanstadiet, fast nu ifylld av en legetimerad doktor. Fyll i den här blanketten bara, fortsatte tanten medan hon tittade över min axel, NÄSTA!

Kände mig konfunderad när jag gick därifrån. Sa hon just att hon sket i att jag fått en ny njure? Så uppfriskade, det borde kanske fler göra tänkte jag insiktsfullt. Sen kom jag på att min bloggide skulle falla med det resonemanget, och gick snabbt tillbaka till det naturliga tillståndet, det då CSN står i lågor i mina drömmar och slog på min Mp3-spelare för att glömma allt för en stund. Min njure, min dry spell eller det faktum att de skulder jag just undvikit att börja betala förmodligen kommer att jaga mig genom resten av mitt liv, och nynnade istället bara med i texten.

Dear landlord
Please don't put a price on my soul
My burden is heavy
My dreams are beyond control

Njuren

Min njure har tvingat mig att växa upp snabbare än jag velat.
Med dialys har jag tvingats att sova på hemmaplan efter kåren och mina piller har gjort att jag måste vara ansvarsfull med sprit och inte kräkas. För att inte tala om det nedsatta immunförsvaret och alla de sjukdomar man riskerar att ådra sig lättare än andra. Läkarräkningar måste betalas i tid och sjukskrivningar och försäkringskassan balanseras på en knivsegg. En sista minuten till Bali är inte med på kartan.
Jag har tvingats växa upp snabbare än jag velat.
Jag är 27 år gammal.

Njuren

Klockan är halv tre och jag kan inte sova.

Jag ligger och tittar på den lilla bullen på magen där läkarna satt in den nya njuren. Man sätter den inte på samma ställe som naturen, jesus eller nån bestämde. Det är för långt in, för krångligt, så man sätter den liksom bara längst ut. Det ser konstigt ut. Inte nog med att njuren bildar denna lilla på knöl magen, dessutom finns det ärr och en ojämn solbränd från förra vårens Rhodosbesök. Liknar på nått på CSI, förutom att det kanske hade hjälpt mig att sova åtminstone.

Kvart i tre. Jäklar borde gå tillbaka till sängen.

Försöker minska på den där bullen nu, och träningsverken gör att varje rörelse och sidbyte i sängen gör ont, men ska man vara fin så. Det känns nästan som efter operationen, fastän det goda samvetet dämpar denna smärta en aning. Blir nog en vilodag imorgon och som tur är så har jag lärt mig hur man kliver ur sängen utan att använda magmusklerna så mycket. Det är inte bara dåligt med operationer.

Tre. Sista rycket.

Det ska sägas att det inte bara är magen jag vill fixa med träning. Lathet och kortison har i flera år hindrat mina beniga armar att nå sin fulla potential, och det enda som växt på bröst och möjligtvis axlar är annalkande gubbmatta. Olika biverkningar har prövat min kropp och man kan lätt tro att allt är hemskt och enbart negativt, men då vet man inte att viss bitterhet är bra. Motsatsen till bitterhet är som bekant naivitet. Det är klart, det kanske hade varit lättare att sova då.

Kvart över tre. Postar nu.

Ska bara försöka lista några fördelar jag ser med njurfel. Mitt sista inlägg var så deprimerande.
– Har flyttlådor i massor från dialysen jag genomgått
– Får bra kontakt med mina donatorer (föräldrar)
– Har alltid en bra ursäkt vid behov
– Kunde ju ha varit levern

Kuken

Funderar på att börja träna. Eller åtminstone skriva ett inlägg om det på min blogg.

[voice-over] Jag är patetisk, en tönt, en förlorare. Jag orkar inte, jag är värdelös, jag är… Vad gör jag här? Vad i helvete gör jag här? Jävlar. Det är min svaghet, min totala avsaknad av initiativ som tagit mig hit.

Jag har genomgått en njurtransplantation, allt annat borde bli lättare nu. Jag borde ta mitt nya och förbättrade blodvärde och betala Friskis och Svettis åttahundraspänn, inte dra på det. Tenta upp mina missade tentor, köpa ett par Cheap Monaday-jeans och klippa mig. Efter OS.

[voice-over] Har jag en originell tanke i mitt huvud? Mitt allt mer tunnhåriga huvud. Kanske hade mitt hår inte ramlat av om jag bara vore lyckligare. Jag måste göra det bästa av situationen. Idag är första dagen av resten av mitt liv. Herregud, jag är en levande kliché. Jag borde verkligen gå till doktorn och kolla njuren igen. Det är säkert nått fel. Jag vore nog lyckligare om jag bara gjorde nått. Allt jag gör är att sitta på mitt feta arsle. Om bara min röv inte var så fet så vore jag säkert lycklige. Jag borde börja träna. Det är ju nu det ska börja. Kanske bli kär. Skaffa flickvän. Plugga bättre, bevisa att jag kan. Lära mig ett nytt språk eller börja spela ett instrument kanske. Jag borde klippa mig. Sluta att försöka lura mig själv och alla andra att jag inte har påbörjad munkfrisyr där uppe. Bara acceptera det. Vara självsäker. Är det inte det tjejer bli attraherade av?

Var var jag någonstans, jo, att ha njurproblem gör på vissa sätt livet enklare. Fler valmöjligheter gör ju livet en aning mer komplicerat också. Det enda mål man har är ju att bli frisk istället för allt det jag suktar efter nu som jobb, tjej och en iPod Nano. Bloggandet om Jeppe blir så att säga svårare att avsluta nu när jag är frisk.

[voice-over] Jag vet hur skulle avsluta min blogg. Jeppe slutar blogga och går ut mot sin blivande flickvän och nya liv och tänker att han vet hur han ska avsluta sitt blogginlägg. Nej, nu är det voice-over igen, det hade Jim gillat, hur kan jag annars uttrycka mina tankar? Äh, vem bryr sig om Jim. Det känns rätt det här. Slutgiltigt. Så: Jeppe börjar gå bort mot träningslokalen för första gången fylld med hopp. Det här gillar jag. Det här är bra.

Njuren

Ska försöka ett länka till lite andra bloggar som handlar om njursjuka och sånt. Börjar med Robin Calmegård, även om det visserligen ett hemskt sista inlägg just här.

Njuren

Njursjuka är dumma. Inte "folkpartietdumma", men dumma. Det kan bero på att de (vi) har mycket att tänka på som många andra slipper.

Hur ska jag övertala henne om att komma hem till mig, då bortaplan inte är ett alternativ vid nattlig PD-dialys.
Komma ihåg piller istället för formler vid salstentor.
Hålla sig nykter nog för att kunna koppla in dialysen ordentligt när man snubblar hem till lägenheten sent om lördagsnätterna. Exemplen är oändliga.

Allt sådant är naturligtvis en anledning till att annat hamnar i skymundan och man kan uppfattas som lite...distraherad. Dåligt blodvärde och saknad av diverse vitaminer och mineraler kan ju också spela in, det är dock en annan aspekt som jag skriva om.

Övervätskning.

När det är för mycket vatten i kroppen (något man ofta har som njursjuk) går signalerna i hjärnan nämligen en liten aning långsammare, som pistolkulor i vatten på en förutsägbar action-film. Det är inte mycket. En poäng på tentan kanske. Nån sekund extra innan man når snooze-knappen eller en missad ironisk replik vid ett givet tillfälle. Nått om rasistiska liberaler, det är allt som skiljer. Ytterligare nått att se fram emot alltså, när som helst nu…

Njuren

För att göra min blog till något mer än bara ett sätt att visa min förträfflighet, har jag satt ut för att råda och beskriva njursjuka och deras situation. En ambition som gör sidan åtminstone en aning mindre självgod. Att dessa berättelser sedan beskiver en verklighet som man inte hittar i de pedagogiska bilderna på kortisonet Bertils väg genom blodet som man får på sjukhuset, är förstås lite för att visa hur vanlig och cool jag är (läs poser).

Dagens lektion handlar om löften. Ni förstår, när man ligger på rygg på sjukhuset med slangar ut alla kroppsdelar lovar man nämligen sig själv att fixa saker och ting i sitt liv. Att lyssna bättre, röka mindre, plugga hårdare, börja träna, be om ursäkt om man sagt olämpliga saker till Jonas flickvän och så vidare. Sånt som vanliga dödliga gör på nyår, fast värre. Kanske blir man till och med religiös om man har svag självkänsla. Hur som helst får man åtminstone börja om på ett sätt. Man får samma sak som Scrooge i den klassiska filmen, en ny chans.

Nu sitter den där, njuren, nu ska alla de löften man gett sig själv infrias. Först måste man förstås vänta nån månad innan man kan infria allt, doktorns order. Underbara månader där man bara ska vila och undvika sittupps. Vad frisk du ser ut, säger folk, och man hinner förskjuta gud både två och tre gånger. Ta inte allt så bokstavligt, jag ska, förlät du Petrus så är jag nog på det torra, och hade filmen bara fortsatt hade ni säkert sett Scrooge ramla tillbaka i sina gamla fåror till slut. Så, blir man en bättre människa?

Fråga Jonas flickvän

Hjärnan

Jag skiver även lite på en annan sida, även där pretentiöst och navelbeskådande men vill i den andan naturligvis länka er vidare till den.

www.kommunicera.info

Njuren

Det är svårt att säga om detta borde sorteras under njur- eller kukrubrik, men jag väljer njuren till slut, även om det knappast är den som till slut får betala priset. Vid njurtransplantation måste man äta en hel del medicin för att undvika rejektion. Att njuren stöts bort med andra ord. Med dessa mediciner följer en hel del biverkningar. De mest intressanta sådana ur ett konstnärligt och navelbeskådande perspektiv är de neurologiska. Jag tänker här redovisa dessa, både för det allmänna intresset och för att övertyga mig själv om att skriva här istället för på nån tenta eller PM. Och att detta egentligen är en biverkning av läkemedel, inte av medfödd lathet. Nåväl, här kommer några av mina favoritbiverkningar:

Huvudvärk, sömnlöshet, yrsel, depression, förvirring, kramp, agitation, nervositet, onormala drömmar och tankar, ångest, psykos, emotionell labilitet, hallucinationer, koordinationssvårigheter, sensoriska störningar, krampanfall, konfusion, hypertension, yrsel, sömnighet, minskad kontaktbarhet, insomnia, talsvårigheter, minnesförlust och koma.

Detta förklarar allt. Sena, irrationella sms till upptagna men fantasiska kvinnor, tron att ett jobb väntar efter min examen i kommunikation, dåliga tentaresultat på olidligt tråkiga kurser, den extra timme man spenderar på att snooza då och då, och min blogg.